Tänk vad föräldraskap kan påverka en, självklart förstår man ju att vardagen förändras men jag trodde aldrig att jag skulle bli så här påverkad. Ett exempel på det hände någon vecka efter vi kommit hem från BB. Det är mitt i natten och Fredrik vaknar och söker Neo, stensäker på att han har honom i famnen eftersom han ser ut att hålla i ett litet knytte. Han lyfter och letar i täcket han så varsamt håller i men hittar ingen Neo. Söker bland kuddarna i sängen och börjar bli kallsvettig, letar på golvet, paniken stiger, han tänker för sig själv "Jag kan ju inte väcka Camilla och säga att jag tappat bort bebisen!". Går runt sängen för att känna efter i spjälsängen om Neo ligger där, men hittar honom inte och tittar då över på mig och blir lugn för det ser ut som att jag håller honom i famnen. I nästa sekund sätter jag mig upp och börjar leta, lyfter på täcket, upprepade gånger säger jag tydligen "Jag får en hjärtattack varje gång!". Ingen har bebisen, vi har slarvat bort honom!! Men så hör Fredrik Neo gny till och han ligger ju så snällt och sover i spjälsängen. Snacka om tossiga föräldrar.