Efter nära 10 timmar i buss är jag tillsist hemma i Boliden. Pratade en stund med Fredrik i telefon och inser bara hur mycket jag saknar honom. Saknar att det är någon som kommer hem på aftonen, att liksom vänta på någon. När vi lagt på slog en känsla av rastlöshet över mig, allt jag bara ville var att packa väskan och åka igen. Får väl se när det blir nästa gång, vet bara att jag vill vara där nu.

Kisses and Hugs