I två dagar har det mer eller mindre vräkt ner snö här. Har det inte varit stora lapphandskar har det varit små bebistofflor....små små flingor alltså. Ute på gården ligger snön som ett varmt duntäcke, i stort sett helt orörd, möjligt några hundspår men inte mycket mer. Igår efter vi varit och kikar på Rednex i Valboköpcentrum, säger Fredrik det jag tänkt på sen det började snöa för ett par dagar sedan, att han inte gjort en snöängel på flera år. Jag kan inte annat än att hålla med, det är flera flera år sedan jag gjort en....sedan jag sett en snöängel för den delen. Börjar nästan tvivla på om de finns fortfarande. Sagt och gjort, vi lämnade grejerna vi fått med oss från köpcentrat i trappuppgången och förberedde oss för var sin ängel i den orörda snön. Tar ett par steg in i snön och lägger sig ner, sen "flaxas" det för fulla muggar, det ska ju synas att det är en ängel. ;) Med himlen ovanför och snö runt omkring börjar ängeln ta form, när jag är säker på att min ängel är klar är det dags att försöka ställa sig upp... Nu kommer jag ihåg hur osmidigt det är att försöka resa sig utan att förstöra ängeln. Allt eftersom tiden går, även om det bara rör sig om ett par sekunder så känner jag hur snön börjar tina och jag blir allt mer blöt i rumpan. Men det är det värt. =) Jag har gjort min första snöängel på 6-7 år kanske. Efteråt betraktar vi våra mästerverk och konstaterar att nu är det mysisarna och ett varmt täcke som gäller.

Låt barnet i dig komma fram, gå ut och gör en egen snöängel. Det är helt klart värt det. =)