En morgon när jag var uppe med Neo zappade jag runt bland kanalerna och hamnade på ett program om fettma och läkaren sa något som etsat sig fast i mitt minne nu när man blivit förälder. Han sa något i stil med:

Barn som alltid tvingas äta upp (tömma tallriken) och gå från matbordet proppmätta, får en tro om att det är så de ska känna efter varje måltid och därmed ökar risken till övervikt vid tidig ålder.

Något som jag aldrig tänkt på, det är klart att risken finns att ett barn får den tron att när jag går från matbordet ska jag vara proppmätt. Självklart är det svårt att veta när ett barn är mätt, men å andra sidan ser man ju redan nu när Neo är 8 månader när han är mätt. Han förlorar intresset för maten och vänder bort huvudet när man kommer med skeden, inte ens lirk funkar, då är han mätt helt enkelt. Och samma borde ju vara för äldre barn skulle jag tycka, självklart är det ju bara spekulationer eftersom Neo är mitt första barn så jag har ju inget äldre syskon att jämföra med, men själv tycker jag det låter logiskt i teorin.